Krav krav och åter krav

Självpåtagna krav, att vara bevakad, inte av samhället utan av sig själv den hårdaste mest bedömmande och fördömmande djävul man någonsin kommer möta. Samvetskval och sömnlösa nätter. Allt detta som inte igentligen är nödvädigt...

Just nu känner jag att jag har fått blodsmak i munnen och en blytyngd i magen. Jag tänker på allt jag måste åstakomma, söka jobb, sköta min utblidning, sköta min praktikplats, hitta någonstans att bo, inte göra min föräldrar besvikna osv ända fram till det bibliska: Ära din fader och din moder dvs att inte göra dem besvikna.

Jag har fortfarande kvar den där lilla sjuåringen inombords han som inte vill göra sina föräldrar besvikna och som fortfarande är chockad över den gången han drev sin mor till tårar. Jag har fortfarande detta oresonliga mindervärdeskoplex i mina förmågor när det gäller att söka jobb, nej att förtjäna att få jobba för vilket företag det må vara månde.
Jag ser mig alltid som helt ovärdig några som helst favörer.

Och mitt i allt detta själskramande nära tårarpanik som bygger upp inombords så skall man även leva sitt liv och inte slösa bort dessa ovärdeliga år av (relativ) ungdom som man har, man skall vara nöjd med det man har och även sträva efter stjärnorna.

Poängen med detta inlägg är att även om många krav kommer utifrån så kommer de mest hårda och hänsysnlösa innefrån mig. Jag kan inte skylla på någon annan. Det är jag som ställer dessa krav på mig själv och jag hatar mig själv innert inne när jag inte lever upp till dem.

Romantic isn´t it?

I wish I could gaze at the moon, drinking quietly contemplating about life. The thing is, the thing that really is important about this thou is, that it's a romantic feeling. Sitting gazing at the moon drinking tea or alcohol does not work so well in real life. First off to get a nice big moon with clear romantic light showered upon oneself one has to go to where there are no city lights in the way. That means out in the middle of the woods. It’s just an assfull of work to be romantic. Then there are all the dangerous animals out there like drunk teenagers, misfits and other miscellaneous people running away from the bustle of the city. The poor wolves and bears has to run and hide. Anyway being romantic, yes… That sound so fun and “awwww” in theory. In practice its hard work for little time. And then there is the cold if its winter, or if its summer there are the mosquitoes, ticks and so on, leeches too if there is a nice pond or other body of water with its murky black water. The thing about romance in novels or in films is that they do not get frostbites or being eaten alive by little clouds of mosquitoes, as ordinary romantics would be. The same applies to singing in the rain or howling at the raging sea or taking the boat out in the midst of a storm. Everyday little problems kill of the romantic bits if one is not careful. So one has to use the more suitable everyday romance as making breakfast or going up early to watch the sunrise over a cup of hot tea. That is romantic too and much more less costly in time, effort and blood.

Första editionen av Laroche Times

Nu har ytterligare en historisk händelse satt sitt märke på världen! Den första editionen av Laroche Times! Läs och njut!